Starksenap

Ovanstående rubrik har egentligen inget med ämnet i detta inlägg att göra. Det är enbart ett sätt för mig att på något sätt försöka vara lite ”aktuell”.

Detta är något så ovanligt som ett ”gästbloggsinlägg”. Jag tror inte att det förekommit här i bloggen förut så ägaren till denna sida, Sebastian Wåhlander i egen hög person, frågade mig om jag ville göra en insats. Eller okej, för att hålla mig till sanningen så var det jag själv som tjatade, tjatade och tjatade tills han sa ja. Jag gör allt för att ha någon ursäkt för att slippa studera inför tentan som börjar komma oroväckande nära. För ja, det är vad jag ägnar mitt liv åt, studier. Men det är helt ointressant för Er att veta. Såklart.

 

Så, vad skriver man i en blogg? Detta är något helt nytt för mig och jag har alltid lovat mig själv att inte starta något sådant här patetiskt och idiotiskt. Inte för att jag tycker att människor som Wåhlander som ägnar timmar åt detta varje dag på något sätt är idioter, mer för att jag inte har så mycket intressant att dela med mig av, eller som jag vill dela med mig av. Men nu sitter jag här och ska pröva i alla fall.

 

Det kan tyckas pinsamt att jag frågat min käre vän att få ”låna” hans blogg. Men jag hoppas att det ska fungera som terapi för mig. Terapi som kan bota min frustration. Typ sådan frustration som man kan få när man får stryk i bowling, som många gånger ligger bortom mitt behärskningsområde. Jag minns särskilt en gång då jag blev fullständigt distraherad av en liten pygmé på banan bredvid mig, som bedrev psykkrig mot sin morfar. Jag minns att jag då flera gånger hellre drog klotet i vänster riktning mot hans ben, smala som 0,7 stiftpennor, än mot mina egna käglor. Detta trots att jag verkligen var behov av poäng i min egna tävling. För det är den här frustrationen jag känner just nu. Dels över den återigen relativt nära tentan, men också över det förlorade pulkaracet häromdagen och den irritation som växte när jag insåg att Wåhlander faktiskt lyckades klippa två och en halv pizza på 40 minuter, trots att jag var så säker på att han skulle misslyckas. (Förlåt Seb, men jag gillar inte att du klarar saker som jag inte kan, jag gillar inte att du kan gömma en Scan Grillkorv i halsen heller).

Någonting som jag verkligen ska försöka hindra Wåhlander från att ta med i den här bloggen är det så tragiska uttrycket ”dagens outfit”. Jag anser nämligen att två av Sveriges mest berömda ”bloggdrottningar” Blondinbella och Ebba Von Sydow, som kallar sig modeintresserade och modemedvetna och som alltför ofta använder sig av det uttrycket mer är ett hot mot den intellektuella mänskligheten än på något sätt kompetenta och intressanta människor. Och jag tycker att det är ganska tragiskt att människor som sitter inne på sisodär fem hjärnceller och som knappt kan klä sig själva, ska försöka hjälpa vilsna tonårssjälar att klä sig ”rätt” och hitta sin egen nisch.  Förr i tiden lyssnade man på visa och kloka människor när man ville ha råd på vägen och hjälp att komma rätt i livet, men idag ska man tydligen lita på de som bara lyckats få på sig dom rätta Luis Vuitton-skorna och levt sitt liv till stora delar på Stureplan viftandes med pappas kreditkort. Ingen större bedrift skulle jag säga.

Jag menar inte att dessa flickor, eller kvinnor, på något sätt är sämre människor för att de har pengar och är på modeveckan i Milano ena veckan och i New York andra eller att de bär dyra märkeskläder på hela kroppen. Absolut inte, det är inget fel med varken New York eller märkeskläder. Men att dessa puckon som Internet idag ofta präglas av tror att de blir modeexperter av att de lever så känns oändligt patetiskt och kan närmast jämföras med att tre vandrande pinnar skulle få Nobelpriset i litteratur eller liknande.

 

Nu kanske jag framstår som bitter i något avseende. Men nej, absolut inte. Jag känner mig väldigt tillfreds i mina stora mjukiskläder och frustrationen är delvis bortarbetad. Dels pga att jag fått skriva här hos Sebbe, men också när jag tänker på vilken Nyårsafton vi ska ha på torsdag, för att på något sätt knyta an till min rubrik. Jag, Sebbe och resten av Goooootland 2009. Tycker vi ska passa på att planera något trevligt upptåg inför sommaren 2010. Vad sägs om en folklig husvagnssemester med träningsoverall, dansbandsmusik och hembränt? Tåls att tänka på. Vi skulle i alla fall inte få tråkigt…för Wåhlander skulle ha med sig revolvern!

 

Förresten. Jag hörde att Blondinbella skulle få ett nytt TV-program. Är det konstigt att man tar till flaskan?

 

Tack för mig. Hej. /Ida Erlandsson Live from Gamleby

Idag skulle jag till frisören efter min härliga morgon där katten väckte mig. Det lyckades bli lite små fadäser över hela dagen. Roligt faktiskt, lagom stora motgångar som förgyller tillvaraon en smula. Hoppas ni är medvetna om vad jag pratar om och har upplevt samma typ av motgångar!
Hur som helst..

Jag var ute i god tid för att ta mig till Vimmerby och komma till frisören. Då händer det där man blir sådär irriterad på, bilnyckeln är väck. Snabbtänk som jag är, och för att inte gå miste om för mycket tid började jag leta efter den! Den vad ingenstans där jag valde att leta, men efter ungefär 10 minuters letande fann jag den lilla rackaren. Givetvis låg den i mina jeans som jag hade igår och hade valt att lägga i garderoben igen när jag var duktig och städade här hemma. Nyckeln var funnen och jag skulle bege mig och hade nu ganska ont om tid. For ut till bilen skrapa rutorna som nån extacypåverkad idiot. Fort var det gjort, dags att starta bilen. Nycklen, var är nyckeln, borta igen. Inte tid med detta, tiden var knapp. Sökte igenom mina fickor kolla runt bilen om jag tappat den. Det var då jag också valde att kolla baksätet i bilen där jag hade slängt in lite grejer där, där låg den så oskylig och rörde sig inte alls faktiskt. Jag kom iväg, for hela vägen till Vimmerby kom inte mer än 5 minuter försent till frisören så det var lugna puckar.
Klippt och klart. Dags att betala, då kommer nästa problem. Såklart funkar inte kortet, jag blir fundersam och han släpper iväg mig så ska jag kolla att jag verkligen har pengar på de. Det hade jag inte. Nehe, hur löser jag detta..? Ringde tre snabba samtal, det tredje lönade sig. Albin ! Ja räddaren i nöden var hemma dyker ner till frisören och betalar. Nu kunde jag pusta ut igen.

Dagen fortsatte var hemma hos Frida med Emil gled lite, fortsatte sen till Albin. Där tar nästa motgång sin start när jag ska åka därifrån. Kylarvätska i bilen, dåligt med de. Kommer ner till netto. Ringer Albin ber han komma ut med vatten så vi kan lösa problemet. Smidigt, det löste sig fort. Tyvärr skulle jag vända och åka hem också. Backar ner för en liten backe mot garageinfarterna. Ni har säkert koll på det kanonväder som varit de senaste dagarna. När jag efter mitt backande lägger i ettan för att köra iväg, precis jag kom inte upp.
Öppnade dörren ropade på Albin som inte hunnit så långt, han kom tillbaka och skrattade åt mig. Jag skratta också. Vi var nere i hans förråd och fann en tom liten spolarvätska dunk. Den valde vi att fylla med varmvatten och försöka smälta isen så jag kunde få lite grepp och glida iväg. Efter två dunkar varmvatten var problemet löst. Jag var påväg hemåt, och än så har ingen mer motgång dykt upp.

För er som inte orkar läsa stycket här under kan jag sammanfatta det för er "lata".
Sammanfattning; Jag vaknade och gick upp skapligt, tack vare att katten kom in och väckte mig och krävde att jag skulle släppa ut honom.

Jag somna liksom "skapligt" inatt. Vaknade "skapligt" också, kände en euforisk känsla strömma genom kroppen, valde att ligga kvar och njuta av min sköna säng en stund. Det varade dock inte länge, jag drog undan täcket och kände en sval nästan lite kall pust av luft som berörde min hud. Jag rös till. Satte mig upp gnuggade mig i ögonen för att kliva upp ur sängen och traska ut till köket. Jag öppnade kylen och där stod ett juicepaket, bravojucie. För att släcka törsten skruvade jag av korken och gjorde det förbjudna, drack direkt ur paketet. Slöt mina ögon och lät den kalla och välsmakande jucien rinna ner som ett vattenfall längs strupen. Törstsläckare! Jag placerade juciepaketet på samma hylla och samma plats i kylen, stängde kylskåpsdörren, den åkte igen med ett litet gnisslande ljud. Jag begav mig tillbaka mot sängen och la mig. Sängen var varm, jag kröp ner under täcket som fortfarande varmt och omgav mig värme. Där låg jag tittade ut genom fönstret i det kalla vädret, tio minusgrader. Klar himmel, snö och bara väldigt vackert och harmoniskt att titta på. Kändes som tiden stod stilla, helt tyst, varmt, skönt under mitt duntäcke. Allt var bra, så händer det som inte får hända.. Katten, ja katten kommer och dödar den ljuviga stämningen jag infunnit mig i genom att komma in i rummet jamandes och bara vara allmänt ivägen. Givetvis ville katturslingen ut, jag pallra mig upp släppte så klart ut katten (snäll som jag är). Valde efter det att gå upp, eftersom min njutning ändå var förstörd.
Så ett stort tack till min katt som fick mig att gå upp imorse hade säkert somnat om och vaknat sent med massa ångest annars. Hjärtligt tack till våran katt, även om han inte fattar. <3 Vill även passa på att tacka Alfons Åberg. Han har alltid funnits där när man behövt honom, alltid ställt upp <3

Vad var det sagt nu igen att..?
Ja just de, lite kort om dagarna som gått här. Den där dagen efter julafton gled jag runt lite vakna upp i Hornsberg... Blabla, så var det kväller och vi blev syskona inklusive respektive och Johan. Vi satt där och spelade spel och drack lite. Allmänt trevligt. Så blev det som det ofta blir, man sover en sväng innan man tar sig an nästkommande dag och så blev det även denna kväll. Vaknade upp i Horn hos syster for till Emil tillbaka till syster för att sedan hälsa på farmor och farfar.
Så till kvällen, hade lite alternativ att välja på blev alla utom ett av fyra möjliga. Åt mat i Hornsberg med bror och lite folk, god mat och trevligt sällskap. Åkte därefter hem och fick besök av David och Lars, fint folk de. David fick en julklapp av mig, sån snaps schack (med snapsglas o grejer). Det prövades med whiskey (jag vann). For till pumpen för att glida och göra pumpen osäkert, träffa gammla bekanta som inte sett på länge och hann med att dansa lite bugg en sväng. Kul dans de där. Kvällen på pumpen tog slut och vi skulle bege oss mot Horn igen för att lämna folk. Hungriga som vi var så valde jag att beställa 4 pizzor utkörning till Horn. Efter ett tag av väntan med hungrig mage kom pizzorna och vi landade sen hemma hos mig i Hycklinge.
Jag är inte helt frisk på alla plan, så jag tänkte äta ganska mycket pizza nu när det fanns. 2½ pizza närmare bestämt, med mycket möda och envishet hade jag fått i mig 2½ pizza på ungefär 40min(lämnade dock lite kanter, blev lite mätt av allt ätande).

Ja det var trots allt lite snö här på självaste julafton, vilken grej. Dagen i sig var trevlig, for runt till diverse ställen. Från början till slut så såg det ut ungefär såhär.. Horn (09.00) --> Åshorva (13.00) --> Mörby (19.00) --> Hornsberg (21.00). Slutdestinationen blev då Hornsberg, mycket trevligt.

Har börjat lägga pussel, ett 2000 bitars, motiv av självaste Dali. Klockamotiv och grejer, helt odugligt.
När jag var i stora staden Linköping hittade jag ett 9000 bitars pussel, det gav mig en tankeställare. Det är nästan galet stort kräver sitt tålamod att re ut det. Det var min slutsats av det hela.

Ja då var det lugnt nu igen, jobbat lite extra i Linköping på Strandgatan två. Förhoppningsvis lyckades man jobba ihop lite pengar under de dagar man jobbade.
Idag har jag påbörjat, ska vi kalla det ett miniprojekt.. Pussel, pussel är till för folk med för mycket fritid. Inte nyttit. Jag hamna hur som helst i den där smörjan. Hos Emil, där finns pusslet och med största sannolikhet sitter jag där imorn och försöker sätta bitarna på plats igen.
Mer imorn då, ja gå upp tidigt ta en så kallad buss, lång bil eller vad det ska föreställa (dock inte limousine, vilket faktiskt är en lång bil). Jaja hur som helst kan man sitta där och bara åka med för en särskild summa pengar, skumt men säkert smidigt, får ju se imorn som sagt. Bussen ska hur som helst ta mig till staden kallad Linköping. Då tänker ni vad finns i Linköping..? Jo affärer, och i affärerna ska jag titta (eventuellt köpa) efter julklappar till lite folk som det så fint heter.