Grubblar du? Grubblar jag ? Ska vi grubbla?

Vad är sorg? Vad är lycka?

Ha sönder ett glas? Bli slagen i ansiktet? Mista den man älskar? Bli bestulen på alla sina ägodelar? Bli bedragen? Få reda på att man har en sjukdom som inte går att bota och man bara har en bestämd tid kvar i denna värld?

Ha ett bra pass på gymmet? Vara först över mållinjen i ett sprintlopp? Få en kyss av den man älskar? Se den man älskar lycklig? Vinna 10 miljoner?

Detta kan vara olika hos alla individer, det beror på hur man väljer att se på saker och ting. Hur hårt man tar på saker som sker och hur pass man uppskattar små respektive stora saker här i livet. Vad händer när vi känner denna sorg, hur bearbetar vi den? Gråter vi? Ägnar vi en tanke åt det som hänt och blickar sedan framåt? Ser det ljusa som komma skall. Gräver vi ner oss och vägrar acceptera läget för att sedan bli kvar i denna sorg? Stänger man kanske in sig och försöker bearbeta allt på egen hand? Slår vi en kik på telefonen och väljer att ringa en vän för att få ur sig sina tankar om allt som man går och grubblar på? Kanske överväger vi att ringa dena kära vän men väljer att inte göra det. Varför gör vi det då inte? Är det för vi inte vill tynga vår vän med våra egna problem, tror vi att våran vän mår dåligt för det? Är det så att man inte vill att folk ska tycka synd om en? Vad gör det, säg det så vet dom det och dom finns om det är något och kommer inte tro att du är skör som glas. Det kan inte vara så att vår käre vän bli glad att man visar ett förtroende och väljer att prata med just denna person om lite mer privata saker. Det är lättare att kasta en boll till en vän för att sedan få bollen tillbaka, dela dina tankar med vännen. Kanske upptäcker du ett annat sätt att se på det hela? Får ett bredare perspektiv på saker och kanske är saker och ting inte så illa som det från början verkade? Visst att man får dom bästa svaren från sig själv, men tror inte det är fel med lite dåliga svar från en vän heller.
Att prata om saker kan lösa ganska mycket om inte mer. Ge det en chans och pröva, det blir sällan värre.

Grab the phone, make things easier


If you never try
You´ll never know



- Lista på sidor du inte ska gå in på -


Ironi

Ironi, det är tråkigt.

Alla glada dagar hade varit gladare dagar utan ironi
Tråkigt men sant

Oj vad kul man tycka, men det bästa vore om ironi aldrig hade uppstått, då hade alla varit mycket mer glada i allmänhet. Det vet jag, baserat på egna erfarenheter och fakta.

Det börjar bli ett tag sen nu, omkring 1 100 000 år sedan. Hur som helst, vi var ett gäng homo erectus som gled runt och skulle bege oss mot Europa. Det var en helt vanlig onsdag eftermiddag vi hade varit och käkat mat på en restaurang, bara hamburgare och pommes inget märkvärdigt. Vi hade gått en stund och så sa en av oss som gick där;
- Åh, jag är så trött orkar inte gå mer nu. Tänkt om det skulle bli sån typiskt teckand grej att det faller ner ett piano från himlen och landar på mig så jag dör.
Givetvis, vi snackar om ögonblicket då ödets ironi uppstod.. Tro fan att det kom ett stort piano från ingenstans och träffade stackarn mitt i huvudet, och såklart dog han på kuppen också. Det var även då vi grundade uttrycket "trampa i klaveret" lite halv. Det blev mer seröst några hundra tusen år senare men det var första gången som det nämndes.


Så nu sitter vi där, med ironin spritt språngade naken, eller ja existerande i denna hemska värld. Den finns, folk vet inte bättre men en värld utan ironi hade varit en bra värld.
Tänk er själva scenariot..
En ironisk kommentar, kan ofta leda till ett missförstånd som i sin tur blir ett bråk som därefter förvärras med att man blidar gäng och det blir gängbråk det hela leder till en politsikt fråga som sprids och snart vet hela världen om det och då blir länder osams och det hela slutar med att det blir krig. Kul att det är krig tack vare ironin.

Jag skulle vilja ange homo erectus som syndabock till att dagens samhälle ser ut som det gör.

Jag använder mig ofta av ironi - Tack för mig

Är vägen rak?

Vägar, ett väl omtalat ämne nu för tiden.. Lika väl i Hycklinge som i Norge. Vägar i Sverige och i Norge, raka och oraka.


Om man jämnför att se ett mål i Sverige och här i Norge så kan det jämnföras ganska bra med en väg. Låt mig förklara.
En rak väg, innebär att du ser hela vägen till målet. Hinder som befinner sig innan målet ser du, och då kan du tänka ut hur du smidigast tar dig förbi dom och löser de. Visst kan vara stora, konstiga och irriterande hinder. Hur som helst ser du hindret och har tid att finna en lösning och lösningen är oftast inte så långt bort. Det finns ofta många som står brevid vägen och är beredda att ge en hjälpande hand, vilket förenklar situationen avsevärt. Vägarna är ofta lite bredare lite enklare och lite mer förutsägbara när de är raka.

Så har vi vägen som är kurvig eller orak, kalla den vad du vill. När du tittar ser du målet, men på något vis inte hela vägen dit. Hinder på vägen, det vet du inte vilka de är och hur de ska lösas. Sträckan innan vägen böjer av är inte särskilt lång, du ser väldigt kort framför dig och vet inte vad som väntar efter nästa kurva. Ett hinder på en sådan väg kan innebära att du måste stanna tvärt och får tänka om fort, du kan heller aldrig vara säker. Någon form av ovisshet döljer sig på en kurvig väg, men det kan också förgylla.

När man genomfört något svårt, omständigt är man oftast mer nöjd med resultatet.

Vägarna som jag pratar om är;
  • Rak väg motsvarar livet i Sverige
  • Orak väg vill motsvara livet här i Norge
Utan böj blir vägen rak som man säger.



Det norska blodet börjar flöda inom mig




Go och glad som ni ser

- Lista på saker du inte trodde fanns -

  • Okryddad kalops
  • Thomas
  • Kick
  • En flaska vatten

Ett nej, men inte bara ett nej

En fundering.. När bör du säga nej ?
OBS: Dramatiserat det hela en smula

Du får en förfrågan om du vill hitta på något.
Du känner följande; Ne fan, jag är trött och seg och orkar inte göra ett skit. Kanske är jag på lite dåligt humör också.
Scenariot utvecklar sig till att du säger; Naae, jag orkar inte.
SMACK
Då händer det, du blir tyst lyssnar på argument till varför du ska vara med på just denna tillställning vad det nu kan vara. Det slutar med att du tänker "ja okey då jag kan väl hänga med även fast jag inte orkar". Svaret kommer motvilligt ut ur din mun, men aaa, okey då.
Man följer med och man har så in i helvete tråkigt och vill inget hellre än att gå hem.
Då dyker ett nytt scenario upp, du har två alternativ.
  1. Du har väldigt tråkigt, är kvar för att de andra vill att du är kvar. Du känner att du inte sprider någon form av positiv energi över huvud taget, och vill inte att de andra ska bry sig om att du har svin tråkigt. Du vill bara att de ska ha jävligt kul ändå. (Vissa märker inte om man är satans uttråkad, ibland).
  2. Du har otrooooligt tråkigt och kommer fram till beslutet att här gör jag fan ingen nytta, jag kan ju jämnföras med luft med liten syrehalt så det bara blir jobbigt att andas. Jag skiter i detta och går hem. De andra blir sura som satan och slår dig hårt på käften. Men du går hur som helst hem.
Säg "nej för helvete" direkt, det är bättre så slipper man alla de där scenariona med att folk blir sura om man går och man måste inte sitta där och känna sig opassande i gruppen eller få en feting på käften. Allt det slipper du.

Lära sig säga nej - Kunna förstå och acceptera ett nej.


- Lista på saker saker som stör -

  • Spilla ut sin sista mjölk över dagens tidning
  • Någon som springer runt i en latexdräkt och fotbollsskor och kastar pizza på din kudde när du ska sova
  • När du parkerar din bil och det kommer en väldigt lokal hagelskur som smattrar sönder endast din bil
  • Felformad sten

RSS 2.0