Starksenap

Jag har under senaste tiden fått en stor kärlek för fetaost, jisses. Undrar hur jag klarat mig utan det fram till nu. Det smakar faktiskt otroligt gott och gör sig sådär bra till maten. Smälter i munnen och njutningen blir optimal. Svida om  till ett par shorts, öppna fönstret för lite frisk luft, få en puss från en du tycker om  och smaska i dig lite fetaost, det resulterar i sommarkänsla, oh ja ! Fast sommar är inte här ännu så bara onödigt att leta efter de dära somriga känslorna nu, få vänta ett litet tag till.
Mera mat, majs. Kvällen bjuder på majskolvar, inget som trillar in i någon vardagsrutin att äta majskolvar vill jag påstå. Fast det är nu fast beslutat att det ikväll skall inmundigas men en klick smör och ett litet lager salt. Sedan har vi det här med ordet majskolv, när jag var liten trodde jag innerligt att det hette majskorv, vilket givetvis är mer logist. Majsen gör sig bra i ordet det ju faktiskt majs, men så har vi andra halvan av ordet, själva kolven/korven. En kolv ligger inte ens nära varken i hur den ser ut, konsistens, i vilket sammanhang man använder den. Se istället på korven, som emot många odds trots allt är ganska lik i form, konsistensen går väl diskutera men betydligt mer lik än kolv-konsistens, samt att korven brukas i förtäringssammanshang. Korven vinner mot kolven i samtliga grenar, 0-3 till korven som presterar bra på bortaplan, starkt jobbat.